macielleal

Det här är min son.
Han föddes den 18e september kl 19.09
Han vägde 3405g och var 50cm lång

Han är det vackraste jag sett och jag är kär i honom
Jag visste inte att man kunde älska såhär

Hej.

Såg att det var ett tag sen jag uppdaterade.
Har väl haft fullt upp, antar jag?

Har tagit en massa foton faktiskt, men kameran ligger så långt bort, och jag orkar inte hämta för att ladda in dom just nu..
Sorry.

Jag har inte skrivit sen pappa var här, inte heller sen Narin var här.
Men det var väldigt trevligt iallafall.
Nu är Mateo här, och det är också mysigt.
Han har blivit så stor (ja, jag vet, klyscha, men vafan, han är verkligen stor..)
Han klappar på min mage, och det känns fint.

De senaste dagarna har varit extra jobbiga. Har tänkt mycket på Andrés.
Det gör jag jämt, men det har varit annorlunda.

Det kommer helt oväntat, och jag märker att jag har gråt som inte vill ge sig.

Midsommar har det varit också.

På fredagen var familjen och kollade på midsommarfirande på Gammlia, sen hem till Johanna en sväng och sa hej.
Hem, grillade, Rico gjorde glass, och vi käkade jordgubbar så vi nästan dog. Haha.

På vår bröllopsdag, så jobbade jag, men jag fick fina blommor.

En resa till London är bokad. Och det ska bli riktigt bra.
Från den 2a till den 6e juli.

Har ju prickat in dagar på jobbet med sån precision.

Bröllopsdag, systers födelsedag och min egen födelsedag.

Nu firar inte jag systers dag, genom att åka till London, men vår dag, och min dag.

Vad mer?
Vi har väl mer eller mindre bestämt vad som ska köpas in till nya lägenheten.
Vår lägenhet har blivit såld, vilket känns fint.

Det mesta av bebisprylarna är inköpta, eller åtminstonde bestämda.

Bebisen mår bra.
Nu är man i vecka 26+3, alltså vecka 27..
94 dagar kvar till BF, och det känns faktiskt väldigt nära.
Och ruggigt långt bort, när man redan nu känner av viss ryggsmärta, och jag inte kommer bli smidigare, eller snabbare.
Jobbet är en belastning, och jag känner inte att jag kommer gråta sista dagen iaf.

Oh! Vi har köpt en soffa också, så fin. Mycket nöjda.

Och jag har bokat in tiden hos P-J, den 9e juli.

Vi är alltså mer eller mindre fullbokade tills dagen vi flyttar härifrån.

Hjälp vad bebis sparkar hela tiden, det är ruggigt häftigt.
Ibland känner man vad som är vad, och trycker man lite, så trycker han tillbaka.
Det känns helt skevt och så roligt.

Namnet är bestämt också.
Typ.

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Känns som om jag bara babblar.

Sandra och Cicka var här igår och vi bjöd på blåbärspaj. Mycket mysigt.

Nej, jag ger upp nu. Vi hörs. Puss.

Min kamera funkar, min kanmer funkar, MIN KAMERA FUNKAR, MIN KAMERA FUNKAR!
(fungerar, för er där ute som avskyr ordet funkar. It's funky, hur som!)

Idag har vi även tvättat bilen invändigt och utvändigt, ack så fin den blev.
Även fixat balkongen något sånär, nu återstår det att införskaffa mattor därute.
Men hängmattan dinglar så skönt där. Mysigt.
Vi fixade god middag och ihop och sen var vi och köpte världens fulaste vaxduk till köksbordet, haha.
Den förstör hela imagen, men saksamma..

Pappa kommer imorgon, och det känns pirrigt. Haha.

Jag ska fota honom med min funish kamera! Så får ni se hur han ser ut.
Som Yasmines pappa ungefär. Fast mindre hår. Ja. Då vet ni det.

Jag saknar Andrés. Bara så ni vet.
Igår pratade jag länge med Mateo.
Det var supermysigt.

Han snackar om sin brorsa.

Nu vankas det film, så vi hörs imorgon antar jag!

Kram.

Hej.

Jag har en, eller två saker att berätta som har gjor mig sådär barnsligt lycklig.
Världens bästa Joel ringde igår och hans flitiga arbete, för att få tag på en laddare till min kamera har gett resultat.
Jag får den i min hand idag, och lyckan är obeskrivlig.

Pappa kommer ju i helgen, jag påbörjar en ny graviditetsvecka, och bilderna måste ramla in..
Det ska bli mysigt.
Har även hört att det ska vara ruggigt varmt i helgen, vilket betyder solstol, kylväska md kycklingsallad, och glo på folk på yran. Det ska bli bra.

Sen har jag fått grejerna min syster skickade till mig. Mammakläder och Victoria Secrets bodysplash.
Lyckan är gjord. Det luktar gudomligt gott, och jag kan inte sluta sniffa på mig själv.

Idag kom jag hem från jobbet, som var pest och pina.
Man känner sig mindre och mindre smidigt och det som nu börjar dyka upp, testar min snabbhet.
Fy fan..

Men vi bakade iallafall på kvällen, ananaspaj. Mucho gott.

Det blåste dock så förjävligt inatt, att jag vaknade av det gång på gång, not cool.

Finaste komplimangen idag: Du är väldigt fin. Faktist så är inte alla fina när dom är med barn, men du är det..

Från mannen till frugan. Tack, det känns bra.

Haha.

Idag har jag betalat räkningar, tjoho. Lika kul varje gång.
Och försökt få tag på idioterna från Telia. Döda.
Vill jag. Idioter, på allvar.
Först ni vet, så man talar om sitt ärende.

Jag: Avsluta abbonemang.,
Dom:Vill du avsluta ditt abbponemang?
Jag: JA..
Dom:Ange ditt telefonnummer, du kan knappa in eller säga det..(TYP)
Jag: knappar för fullt.
Dom: Upprepar..
Jag: JA...
Dom: Du blir kopplad..
Väntar i ca sju minuter, kommer fram..
Nej, då har jag kommit till fast telefoni tjänst tjaffset,(fast att jag knappat in mitt jävla mobilnummer..seriöst?)
Hon: Ojdå, men då kopplar jag dig.
Jag: Mm, tack då..
Blir kopplad, inget svar, det bryts
SNARK.
Ringer igen, samma procedur, säger då mobilt abbonemang.
Blir kopplad.
Får beräknad väntetid.
Sen så säger rösten såhär:

Det är många som ringer, vad god försök igen senare.

IDIOTI, eller hur?

Fan.

Nog om den irritationen. Finns värre saker, typ.

Sandra är tillbaka i bloggvärlden såg jag nu, och det är mysigt.

Och Annelie, jag tycker det fyrkantiga badkaret är finast. :)

Vad mer?

Vi hörs snart, jag ska fota, och lägga in. Duktig bloggare=Maciel..

Just ja! Yasmine verkar ha dragit till Kina. Have fun!
(Igår hittade jag en adidas dress, i mini, som är precis som min svart/guldiga..funderar på allvar att köpa den, fattar du sött? Haha..)


Och barnvagnar har vi kikat på. Snark. Och kul såklart.

Nu, vila, mysa, sen typ. Lunch.

Kram.

Hej.

Dagarna har gått förbi, och jag har varit skum.
Ändå gjort saker.

I fredags var jag hos Andreas och Tess, och en massa annat roligt folk.
Var där med finaste Johannan och Joeln. Jag fick, eller ja, min bebis fick en massa söta kläder.

Var där till ganska sent, sen körde hem och höll på att somna.
Lördag åkte jag in till stan och träffade Johanna och Joel igen.
Såg sambatåg och käkade på MAX.

Följde med till pappa Mats och fick pizza-middag och jag ritade elefanter och giraffer.
Mysig kväll helt enkelt.

När jag kom hem blev den mindre mysig.
Därav förra inlägget.
3,25..

Sov ingenting på natten överhuvudtaget.
Sjukanmälde mig då jag var i otroligt dåligt skick, och dagen spenderades mest som en potatissäck framför tven, varvat med tårar. Sorry, ursäkta deppen, men jag är ärlig.

Sen kom Sandra, vi åkte till macken, köpte karra och hamburgare, sen bänkade vi oss framför Tv:n.
En myssöndag, i bästa sällskapet. Tack.

Upp idag, iväg på friskvårdsdag.
Helt ok dag, med mindre ok lunch. Blä halvt faktiskt.

Sen banken, såg en av karlarna i hålan jag befinner mig i som jag faktiskt tycker är attraktiv.
Du skulle inte tycka det, men haha. Kraven sänks när man ser det man ser alltjämt ;P
Det finns två. Endast två. Helt sjukt..

Plus att han har varit modig nog att gå fram till mig en gång för längesen och säga: Du har så vackert hår.
Han gjorde min dag. Då. Och idag så sa han hej, då blev jag glad.
Töntigt, men det är de små sakerna i livet.

Sen var jag på ICA. Fick något infall. Nej, nu jävlar. Nu har jag slutat röka, och nu ska jag få riktigt vita tänder.
Är så fett ofagert med gula tänder.
Nu har inte jag överdrivet gula tänder alls, men de ska bli så vita ska ni få se. Haha.

Köpte allt som kan hjälpa mig med det. Så nu blir det tandritual varje morgon och kväll.
Jag skriver om oerhört viktiga saker idag känner jag.

Köpte även ett kort till min syster, som jag ska skicka, för hon varit så duktig med studierna.
På kortet står det massvis, men huvudrubriken lyder:

"Allt jag behöver veta om livet har jag lärt mig av en ko"

Smakprov på resterande text:

"Spendera mycket tid med dina ko-mpisar" Haha..

"Svart och vitt är alltid trendigt"

Osv osv. Det var det bästa kortet. Ett grattis till förlovningen kändes inte OK.

Sandra skulle ha kommit för ungefär 40 minuter sen, men? :)

En bild på magen, en tanke till min bror. Han är min tanke mest hela tiden.



Var för någon vecka sen, men ändå.

Puss och kram.

Finner inte ord.
Syster ringde idag, har fått det på papper.
Allt om min fina bror.
Fast det som står är inte så fint.
Det är fruktansvärt.

Det är sjukt hur min dag på två sekunder kunde gå från ganska okej.
Till inte okej alls.

Det förändrar ingenting.
Han finns inte kvar hos oss.
Han finns inte kvar för mig.
Men det är så sjukt jobbigt.

Jag skulle sätta in en bild på magen.
Nu vart det en bild på min fina.

Hur fan ska man orka, på allvar?

Hur ska man kunna ta de här bitarna som ligger utspridda som på ett jävla sprängt minfält, och bygga upp det till att bli någon slags, ordning?

En hel person.
En som jag var, tillsammans med min bror.
Han gjorde att jag kände mig tillhörande, till någonting värdefullt.
Honom.
Vi var lika.
Hade lika tjockt hår.
Samma hudnyans.
Så lika händer och fötter. Hans större och hårigare bara.
Samma så mycket.

Jag önskar saker och ting var annorlunda den dagen.
Jag släpper bloggen nu iallafall.

Imorgon ska jag jobba, hoppas jag fixar det.
Det återstår att se.
Kan bli en hemskt lång natt.

Förlåt. Hejdå.

Helt otroligt.

Börjar kanske om. Med ett hej!

Dagen idag har varit lång och fin, på många vis. En person klappade så kärleksfullt på min mage, att jag blev rörd.
Har jobbat, osv osv.
Även extra på blåhuset.

Då hände någonting otroligt roligt. Tyckte jag.


Karl kommer in (alltså en karl, inte någon som heter Karl)
Efter det vanliga pizzasnacket, ska han skriva sin namnteckning.

Han: "Ska jag skriva ner mitt nummer?
Jag: (dum som spån, men skärp er, jag är gravid och snark, tänkte inte så) "Ööh, nej, det behövs inte"
Han: "Alltså, till dig"
Jag (börjar här, asgarva. på riktigt, asgarva, för jag fattar inte, typ) "Vill du verkligen det?" (fråga mig inte varför jag sa så..)
Han: "Ja, till dig så vill jag det.."
Jag: " På allvar? Fast att jag är gift och på tjocken?"
Han: "Ajdå, hehe.."

HAHA. Seriöst? Inte nog med att jag sa på tjocken, men att jag ens, fick honom att tro att jag ville ha det.
Han skämdes, jag tackade, för jag såg det som en komplimang, sen kändes det som en evighet tills hans prylar var klara.

Det måste synas på mig. Shit. Det gör det. Eller så tror han det var min mage, som var en reaktion på all pizza jag åt på min arbetsplats..

Jaa. Sen måste jag ju även skriva om den fina kommentaren man fått på sin blogg.
Ni ser den säkert på egen hand, och även mitt svar.

Men jag kan inte låta bli. Jag är inte konflikträdd, utan har hållt saker och ting jag fått reda på, för mig själv, för att behålla någon typ av trivsamhet på jobbet.
En god samarit kanske man kan säga.

Men när man får höra grejer, från personer som egentligen kan hytta på väldigt få saker med fingret, så blir jag sne.
Och så har jag verkligen, skärmat av, och sett förstående på vissa personers beteende.

Jag skulle kunna skriva en hel bok om saker som man kunde ha gått i taket för och kommenterat.

Men jag vet inte. Skitsnack som sägs mellan personer, kanske inte räknas på samma vis som det skriftliga?
Jag har ingen aning, men nu räcker det med tystnad från min sida.

Även att skriva om det på bloggen, det har jag inte gjort förr.
Jag har faktiskt någorlunda vett att hålla saker för mig själv, och inte sprida det som en jävla löpeld.

Vissa har det, andra inte. Och du, bara för att jag inte tar upp det med personen i fråga, betyder det inte att jag vet.

Jag vet, allt, och lite till.

Och en till grej, när jag inte tar upp det med personen i fråga, så tar jag inte upp det med någon annan heller.

Läs och lär. Kram.

Nog om det här skiten, det rinner av mig som vattendroppar. Finns viktiga saker att bry sig om här i världen.

Snart ska jag iallafall iväg och hämta Johanna och Joel, då vi ska mysa ikväll hos Andreas+några till.
Ska bli bra.

Jobbar inte alls imorgon, så Sandra vännen, vad sägs om att beröva stan dess oskuld?

Jag kunde ha skrivit någonting bra idag, någonting inspirerande och fint.
Men en massa annat skit tog min energi, fy fan.

Puss och kram, hörs imorgon!

Hej idag igen.

Jag har väl egentligen inte någonting speciellt vettigt att dela med mig.

Igår la jag mig relativt tidigt, tänkte nämligen gå upp tidigt också.

Det är fruktansvärt nog att vakna av sina idiot-grannar i vanliga fall, för att de skriker på varandra på morgonen.
Men att vakna idag av dom, var en chock, då jag såg på klockan att jag borde varit på jobbet för 10 minuter sen.
Helvete. Jag som tänkte tvätta håret på morgonen.
Skit i det var det, på med första bästa kläderna, och iväg.

Vilken jävla start på dagen det är. Att försova sig. Förjävligt.

Väl på jobbet var det väl lugnt. Varje minut längtade jag hem.
Och jag saknade Rico. Skrev det i ett sms till honom klockan nio.
Har ännu inte fått svar.
Oh, jag skrev ett konkret problem. Fan vad förbannad sånt gör mig.

Nog om det.

När jag kom hem, så stassade jag om och begav mig på en promenad.
Skönt. Och smärtsamt de sista 15 minuterna. Min rygg jävlas.
Skiter i. Det räcker med mer viktuppgång den här graviditeten. Punkt.

När jag ser dessa val-plakat överallt, kan jag aldrig sluta spela upp den historien Andrés drog för mig.

Jag skrattar lite för mig själv, för som den gången han berättade, kan jag fortfarande se honom framför mig.
Cykla, med världens fart på stora gräsängen vid Pettersberg, mot en av moderaternas skyltar, ut med foten när han var nära, för att sparka ner den. Men ni vet att dessa är A-formade, så den satt jävligt bra.
Alltså ramlade han.

Han hade skrattat, rest sig upp, sparkat ner den ändå, och cyklat vidare.

Kan inte. Även om jag tjatar. Fan vad jag saknar honom. Faan vad jag saknar honom..

Ibland kan jag inte vara tyst. Jag är ju medlem på familjeliv, och är ganska duktig på att mata mig igenom forumen.
Vissa är intressanta, vissa endast enerverande, vissa roliga, och vissa bara rent ut sagt jävligt puckade.
Om jag var tvungen att bo med vissa att de jävla spån som är därinne, så skulle jag självdö.

Oftast går luften ur mig, innan jag hunnit bygga upp ett svar färdigt. Och jag ger upp, för jag orkar inte.
Men ibland kan jag inte låta bli. Som när folk generaliserar så brutalt mycket att det blir pinsamt.
Eller uttalar sig om sådant de egentligen inte har någon aning om.

Man blir mörkrädd. Idag drabbades jag av en typisk familjelivs-kommentar, på mitt jobb.
Vissa personer där kan man inte förvänta sig överdrivet mycket utav, men jag kunde inte hålla käften.

Denna hysteri kring "tjejiga och killiga"-grejer. Jag blir så förbannad.

Ja kära du, så fort du sätter på din pojk, rosa, lilla eller vad som helst annars som är "för" tjejer, så kommer pillen att falla av och han blir per automatik homo. Fan vad less jag blir.

Person 1 "Ja, min dotter X har blått nagellack på tårna och lila på fingrarna, sååå söt"
Person 2 "Men vill inte din son Y också ha då? Haha"
Person 1 "Jo, det vill han ju jättegärna ha, men då brukar min man S(som i störd) säga - Neee, men du är ju kille. Killar har inte sånt.. Usch.. Och dåå säger min son Y, Nej, just det, killar har inte så"
Jag: " !? Du skojar väl? Han kan väl få ha jävla nagellack? Vaddå det har inte killar? Han kan väl också få vara söt? Seriöst alltså, han är inte ens tre år, han vill ju bara ha fint på sina naglar"

Nu var det inget direkt påhopp. Men jag kunde inte vara tyst. Nu dör inte pojken av att han inte får nagellack.
Men han slutar inte heller att vara kille.

Dessutom visade hon hur besviken och ledsen lillkillen låtit när han inte fick ha nagellack.. Nog om detta.

Nu har jag planer inför kvällen. Ska slå på en film, motionscykla, sen bada, och sen sova.
Imorgon ska jag inte försova mig.

Läser igenom mitt inlägg, och tro mig, jag hajar om ni inte läser :)

Puss.

Hej.

Det här är då en bild, som togs för ungefär 5 år sen, då jag var sjuk.
Andrés bäddade ner mig i soffan, och gav mig te.

Han fotade mig också, för att jag skulle kunna lägga ut bilderna på min dagboks-sida, och visa alla hur snygg jag var när jag var sjuk. Han tyckte jag var söt.
Jag kände mig förjävlig.

Fan vad jag saknar honom..

Idag kom jag hem efter jobbet iallafall, och snart ska jag ut och gå en sväng hade jag tänkt.
Har hittat asstora hörlurar som ska göra mig sällskap, en timme ska jag fan vara ute och gå.
Jag och min bebis.

Har även börjat mata igenom vårat filmbibliotek.

Har sett: The Yards, Stalingrad, Domino och True Crime.
Vilken grej det är alltså. (sex and the city filmen igen också, men ja, den räknas inte, haha)

Upptäckte i ungefär hälften på alla filmer, att shit, den här har jag ju sett.
Men det var en upplevelse varje gång, för filmerna var helt okej.

The Yards (Schysst film, ruggigt otippad många gånger, intressant..), Domino (Gillar tempot i den, och andra typiskt tjejiga töntiga grejer, som att en snubbe var het i kallingar, men what ever..) och True Crime var ju bra..(Grät floder, och återigen floder. Kan vara hormoner, kan vara att jag nu vet hur det känns att mista någon älskad..Vem vet?). Stalingrad med, men den var jävligt skev.
Krigsfilm. Undra vad det blir för film ikväll? Haha..

Ja, vad mer? Jag epilerade benen igår. Vilken jävla grej det är egentligen. Man blir ju len och fin efteråt, då menar jag timmar efteråt, men direkt efter så ser man ut som en jävligt vit och svullen prickig korv.

Jag har fått färg redan, vilket är woho, men ack vad det behövs mer :)

Yasmine åker till Kina snart.
Pappa kommer ännu mer snart.
Och Narin kommer också hit, lite efter det snart.

Jag har varit hos Johanna och myst, kollat på Simpsons filmen och käkat chips.
Simpsons filmen är förövrigt ganska jätterolig stundvis.

Haha.

Nej, nu ska jag ta tummen ur, och gå en sväng. Fåglarna kvittrar massor.

Men det, kommer jag inte höra!

Kram!

Rubriken.
Måste berätta om den.
För någon dag sen, kom jag ihåg att Andrés skrev dagbok på skunken (en community, som vi var mycket på, båda två..)
Jag ville in och kika, spara det vi skrivit till varandra.
Tårarna forsade. Av våra meddelanden.

Jag är glad att det finns kvar, och att han visste att jag älskade honom.

Men jag läste hans dagbok iallafall. Kroppen orkade bara läsa dagboksinlägg, från typ "nu", till 2004.
Jag skrattade massvis, grät massvis, och saknade massvis. Blev förbannad också.
För jag saknar.

Ett inlägg lyder exakt som rubriken, och jag kan se honom framför mig. Ironin sipprar ut, gånger tusen, och jag hör hur han säger exakt.

Ibland tänker jag att han finns ju kvar på internet. Så han finns, han är bara fett dålig på att uppdatera.

Jag vet att det inte är så heller. Men jag önskar.

Jag hittade faktiskt en grej. Han svarade på en fråga, vad han tyckte hans son skulle heta, när han fick en.
Hans svar var Leon. Så mina namnfunderationer, som är en förlägning av Leon, känns ännu mer aktuellt.

Apropå bebisen. Idag var jag ute och gick med Sandra. Vi gick ganska långt, och raskt. Gick förbi returcenter, och jag ville gå in. Vi blev kvar där, och jag hittade världens sötaste retro-sneakers. Var tvungen att köpa.

Och ur genusperspektiv, så är de helt rätt.
Jag har sprättat bort några grejer, och skrubbat sulan vit, och tvättat dom.
Blev superfina. Verkligen.

Jag har även extraknäckt idag, på pizzerian. Tjänat några miljoner..

Nu är jag hemma, trött, sliten, vill lägga mig i badet och vila.
Badkaret är min nyfunna vän. Förr blev jag less efter, ja. Jag lagt mig där.
Men nu, jag hajar verkligen grejen.

Det är inte roligare när man är två heller. Nu har jag plats!
Fast vi är ju två, egentligen, men han tar inte lika stor plats som pappan sin.

Min pappa kommer upp och hälsar på snart, och även Narin.
Känns sjukt kul.

Yasmine åker snart till Kina (Hongkong, hihi), och jag längtar efter att se vad hon har köpt till mig och min pojke!
(nu är inte jag spoiled och förväntar mig någonting, jag har gjort beställningar. Haha)

Jag funderar på allvar att ta mig till ICA, köpa hårfärg, och underhålla mig själv.
Man är ju så jävla impulsiv.

Jag har egentligen, andra saker att prata om.
Men jag är så less på att höra mig själv älta om det som det är, så jag hoppar det i bloggen.

Jag önskar iallafall att saker och ting var annorlunda, och jag visste det rätta svaret på allting som dyker upp.

Kram.

Hej allohopa!

Det var ett tag sen. Så vilka allohopa? Alla har dragit, och tröttnat på att kolla, och se samma hela tiden.
Jag vet hur det är själv.

Så jobbigt att gå in på någons blogg, en gång per dag, och se samma.
Jag har som inte riktigt varit i stånd att ge befogad kritik för dålig uppdatering..
Sorry.

Vad har hänt?
En hel del. Massvis massor.

Jag är ju gravid, men det vet ju nästan alla vid det här laget.
Skönt det är att inte behöva vara ruggigt livrädd längre.

Nu vet jag att jag har en frisk liten pojke där inne, som lever om flera gånger om dagen.
Det känns bättre och bättre, och jag längtar, älskar och vill träffa honom nu.

Sommaren har börjat dyka upp, äntligen, och jag undrar vad som hände.
Sist jag var vid medvetande så var det kallt och vitt överallt.
Så känns det iallafall.

Nu tycker jag inte att det gått fort, tvärtom.
Jag hatar att frysa, och har nog belyst det faktumet mer än en och en miljard gånger.

Jag är kvar på mitt jobb, och räknar ner dagarna. Än mer nu än förut.
Är det möjligt tänker jag för mig själv.

Och ja. Det trodde jag inte, men det kunde man visst.

Nu ringer min syster, och det är alltid mysigt.

Hörs snart. Först en bild på bebis.

Idag är det hans dag.
Jag hade ringt och sjungt.
Kunnat säga att jag saknade honom.
Undrat hur han mått.
Sagt att jag älskade honom.
Han hade sagt, jag med.

Idag är det inte alls så.
Jag försökte sova bort hela dagen, det gick inte så bra..
Istället sitter jag här, och gråter som ett litet barn.

Tänker på andra födelsedagar vi har firat.
När han fyllde 20. Jag var 15.
Alla hans kompisar var där och han var glad.
Jag hade hittat en present, som jag tyckte var världsbäst.
Men jag var osäker på om han faktiskt skulle gilla den.

Han öppnade.
Han skrattade och tyckte den var fet.

Det var galet mycket pennor.
När man öppnade halvcirkeln, blev det en cirkel av alla möjliga färger och olika pennor.
Han gillade den, och senare satte sig alla och använde pennorna, och ritade.

Jag minns inte bara hans födelsedagar.
Jag minns en av mina.

Jag skulle fylla femton.
Var ensam hemma hos pappa, med Andrés.
Pappa var säkert iväg och jobbade.
Han och jag var nyvakna och han sa grattis.

"Jag har ingen present! Fan, vänta"

Jag väntade, och han kom tillbaka, med en kal fläck på huvudet.
Det håret han klippt bort hade han satt ett snöre runt, och det fick jag.

"Grattis!"

Jag blev skitglad, han fick mig att skratta, och han var så fin.
Det håret har jag kvar än idag, och det gör mig glad.

Jag kommer inte bara ihåg födelsedagar idag.
Tänker på allt möjligt.
Men jag saknar honom så det gör så jävla ont.

Klarar fortfarande inte av att lyssna på hans musik.
Inte heller se bilder på honom.

Idag önskar jag att jag hade pengar för att åka och vara med min syster.
Eller vid hans grav.
Det känns helt skevt det också.

Att hälsa hans vän, att hon ska hälsa till honom.
Jag vill inte ens att han ska vara där.

Jag drömde att vi var med varandra.
Han hade varit död, men han levde.

Han visste om det.
Min största skräck genom i princip hela drömmen, var att veta hur ont det kommer göra om han dör igen.

Så jag sa till honom.

"Helt ärligt, kan inte jag få förvara dig i en liten låda, så det inte händer dig någonting"
Hans svar på det.

"Ja, jo. Men inte hela tiden."

Vi gjorde massa saker ihop.
Vi sov på ett hotell, stadshotellet.
I Västerås.
Men det var ett fängelse och en kyrka samtidigt?
Vi blev bombhotade.
De hade satt bomben under en stol i foajen.

Vi lyckades ta oss därifrån, men det brann och allting försvann.

Vi gick tillbaka och det såg så häftigt ut det som var kvar.
Och vi åt kött.
Han var vegan.

Konstig dröm.

Men det gav mig en stund tillsammans med honom.

Nu har jag ingenting.
Jo.
Mina minnen, min hårtuss och min saknad.

Jag saknar dig storebror.

Hej ni.

Jag har inte skrivit på evigheter, det har hänt massvis. För mycket för att kunna hantera många gånger, och för mycket för
att orka skriva ner ens en gång, så jag har hoppat det helt och hållet istället.

Värt?

Mateo har varit hos oss, och det var mysigt. Jag jobbar heltid. Inte alls mysigt.
Jag har varit med Sandra Johanna och Annelie. Det har varit mysigt.

Pappa har varit och kommit tillbaka från Chile.
Allt är klart i lägenheten förutom trappen.
Hugo sprutkissar inne med jämna mellanrum.
Omys.

Jag har total fastnat för Life of Ryan. Ni vet? Ryan Sheckler, han är grym på bräda, och sånt.
Det bästa med detta, är att jag verkligen tycker det är gulligt att få en såndär crush på en kille som man aldrig träffat.
Haha.
Så längesen det var någon på tv överhuvudtaget som man tyckte var speciell.
Så jag trodde det var borta liksom, att det var åldersrelaterat. Och det är det säkert också, men jag bryr mig inte.
Tankarna är vuxna. Haha.

Min fina vän Sandra har förlovat sig, och det är toppen :)

Vad händer annars? Jag håller allting inom mig, eller iallafall 95% av det jag tycker tänker och känner.
Resten tar jag med syster, eller Rico.

Men jag är trött. Jag är trött på att hela tiden skjuta undan det, låtsas som ingenting, tills det slår mig, hårt i ansiktet, med en loska innan, så det ska kännas extra.

Att jag fortfarande kan glömma bort att han är borta, är helt fruktansvärt. När man snuddar vid sanningen igen. Fan.

Snart är den 20april här, då han skulle fyllt 25 år. Bara att tänka på dagen, får mig att tappa orken att stå.
Jag har tänkt en tanke, tatuera mig den dagen för hans skull. Jag vet inte om jag kommer klara det.
Det här suger. Varför kan han int bara komma tillbaka igen?

Fan, jag släpper det ett tag.

Annars då? Annars är det stört svårt att ta sig ut och röra på fläsket.
Svårt att motivera sig, att bry sig.

Jag vill göra som han, som han, han som dansar i alla länder i världen. Vilken grej.

Jag vill bara bort ett tag, kanske inte dansa, men inte vet jag, fucka åt folk i alla länder.

"The word is on your lips, say the word"
"The word is on your lips, say the word"
"The word is on your lips, say the word"

Vilket? Fuck you? Nej, oops, det var två.

Vad neggo jag blev helt plötsligt.
:)

Jag ska försöka knyta ihop alla dessa lösa trådar, sen göra en fläta av det, sen slänga iväg det.
Nej.


Jag återkommer om ett år eller så.

Hej.
Idag hade jag förhoppningar om en bra dag.
Men jag hade fel.

Jag är så jävla förbannad.
Jag saknar honom så jävla mycket.
Mitt liv känns helt tomt och meningslöst.
Jag hatar att jag inte blir tagen på allvar heller.

Jag fattar inte vad jag ska göra.
Känner mig inte hemma någonstans.
Jag tror jag är helt deprimerad.
Det skrämmer mig.

Men han var mitt finaste.
Jag får höra hans röst, men det räcker inte längre.
Jag får se bilder på honom, men det räcker inte längre.
Jag får träffa hans vänner, men det räcker inte.
Ingenting räcker, för jag vill bara se honom.

Ingenting känns roligt, värt eller fint längre.

Jo, vissa saker.

Jag pallar inte ursäkta mig längre, pallar inte lägga locket på.
Pallar inte låtsas att det känns bättre nu, för att det gått två månader.
För det känns inte bättre, det känns värre.
Det är inte mer okej att jag inte får se honom igen, ju mer tiden går.

Jag är så jävla less, och allt annat skit som tar min ork, min vilja att orka, kan bara, inte fan vet jag.
Ta sig någon jävla stans.

Men jag är bara människa. Jag blir sårad. Jag blir stött. Jag blir ensam.

Orkar inte.

Idag ska Johanna bjuda mig på middag.
Tack.